Hösten 1939 trodde många att Sverige skulle klara sin neutralitet på samma sätt som under första världskriget. Men med finska vinterkriget och det tyska angreppet på Norge och Danmark våren 1940 tycktes det som om Skandinavien skulle bli skådeplats för den stora urladdningen mellan stormakterna.
Ransoneringskort delades ut, den illa utrustade svenska armén mobiliserades, kommunister internerades och riksdagen började förbereda grundlagsändringar för att begränsa tryckfriheten.
Men samtidigt som ljusen släcktes i många av Europas städer fortsatte vardagslivet i Sverige. Biograferna gick för fullt, dansorkestrarna spelade, män och kvinnor blev kära och fick barn, författarna skrev böcker och sportaffärerna sålde kälkar och skidor som aldrig förr under den snörika vintern.
Den första delen av trilogin Landet utanför skildrar hur kända och mindre kända svenskars liv gestaltade sig under det första krigsåret. Framställningen går fram till den mörka sommaren 1940 då de tyska arméerna stod segerrika på den europeiska kontinenten och endast Storbritannien kämpade vidare.
Skulle Sverige kunna hålla sig utanför världskriget? Borde Sverige göra det?
2018
För ett par år sedan frågade Erik Osvalds på Historiska Media om det var någon storstad som jag hade ett särskilt förhållande till. Han höll just på att ge ut en serie guideböcker och undrade om jag kunde bidra på något hörn. Det enda jag kunde komma på att säga (förutom Stockholm, vilket inte var aktuellt) var New York, vilket jag tyckte var lite färglöst, eftersom var och varannan svensk verkar ha en personlig relation till staden. Det hade varit roligare att kunna säga Harare eller Vientiane.
Men, tillade jag, jag har faktiskt bott fem år i NY som tonåring på 1970-talet och har ett passionerat intresse för stadens historia. Villket ledde till att jag skrev en essä på 20 sidor med titeln "Allt som är fast förflyktigas" till en reseguide som kom ut på Karavan Puls häromåret.
Under arbetet insåg jag att detta var ett ämne om förtjänade en utförligare behandling. Dels därför att stadens historia är så fascinerande och mångsidig i sig själv, dels därför att den har en högst aktuell bäring på dagens debatt om migration och integration. Så nu blir det en bok som kommer på Historiska Media våren 2019. Det blir ett välbehövligt avbrott innan jag skriver vidare på min trilogi om Sverige under andra världskriget, "Landet utanför".
Läs här om den 1 september 1939 i Stockholm.
Läs här om mín forskning på Södertörns högskola:
Tid, minne, representation, Södertörns högskola
Kapitel 1. En sund själ i en sund kropp
(juli 1939)
Tidigt på morgonen den 19 juli 1939 smög den tyska ångaren Wilhelm Gust-loff in på Stockholms ström och ankrade utanför Skeppsholmen. Himlen var klarblå och det enda tecknet på liv var skärgårdsfåglarna som svepte över vattenytan bort mot köpmanshusens solglittrande fasader på Skepps-bron. Inte ens kring Slottet och Riksdagshuset på Helgeandsholmen syntes spår av mänsklig aktivitet. Det var alldeles för tidigt för den spektakulära entré som Reichssportführer Hans von Tschammer und Osten planerat...
Just nu arbetar jag med en dokumentär kollektivbiografi över Sverige mellan 1939 och 1945.